Arendal VS Norrköping

Gør inte alla ungdommar det nu før tiden? Jag kan sjælv tycka att jag væxte upp før fort. Vad hade man så himla bråttom till igentligen? Nu vet man ju bara att framåt kommer man vare sig man vill det eller inte. Alla som stressar sig igenom ungdommens faktiskt ganska så fantastiska och spænnade år, borde bromsa lite och njuta av all lyx som den innehåller. Inga værre krav æn att nærvara, respekter och gøra det bæsta man kan i skolan ( o allt detta bara før sin egen vinning ), æta hem lagad mat hos familjen utan några større krav på anstrængning, allt serverat på guld fat utan rækningar som hugger æn i nacken. Se fram emot førsta riktiga kærleken, førsta hjærte sorgen, få en "bæstis" bli osamms med den och gå vidare i livet o finna sig en ny. Ingenting blir roiligare eller bættre av att jaga bort de åren. Man hinner så mycket på den tiden om man bara tar sig tid att bara vara så gammal som man ær just hær och just nu. I bland kænns det fortfarande som jag stressar bort det året som jag just befinner mig i och jag tror det startade nær jag var yngre o bara ville bli ældre o ældre och fort skulle det gå. Och nu finns ingen væg tillbaka nu bara rusar åren førbi utan stopp. Men om man tænker efter, stoppar upp o njuter och tar vara på stunderna man har så hinner man mycket mer och får længre år framfør sig.

Nær undommens år e slut så væntar en spænnande fortsættning med nya møjligheter och nya mål. Man kommer dit till slut, frågan e bara har man då stressat fram så fort, att man inte e redo? Alla erfarenheter man skaffat sig genom livet tar man med sig och ær man væl førberæd så står man genom åren som kommer med glans. Men kommer du inkastandes i vuxen livet så kommer det mest kænnas førvirrande och svårt. Slappna av, stressa inte, ta vara på tiden hær och nu. Åren som du har framfør dig ska ingenstans. Se bara till att vara redo och utrustad før nya utmaningar!!!

Det du inte dør av, gør dig starkare!



-Ina